Copycat och tomma människor

Jag har väl mer eller mindre räknat med att det skulle hända. Och att det säkert händer utan att jag vet om det. Publicerar vi bilder på webben så kommer de användas och spridas. Jag lägger helt enkelt inte upp de bilder jag inte vill ska spridas, på samma sätt som jag inte skriver sådant jag inte vill ska läsas. Av vem som helst. Det jag inte kan begripa, det är varför man kopierar. Vad får man ut av att stjäla någon annans kreativa verk och påstå att man själv är konstnären bakom verket.

Jag kan för mitt liv inte begripa vad man får ut av att fuska sig till ett gott resultat, dopa sig till en bättre prestation eller i det här fallet – knycka någon annan människas fantasi och idéer.

Creative Commons och Recreate

Mina bilder, illustrationer och foton, är samtliga licensierade under en Creative Commons licens. Genom den licensen uppmuntrar jag att mina bilder sprids och används. Med villkoret att de inte används kommersiellt och med tillägget att man länkar tillbaka till mig. Jag tillåter även att man gör om mina verk, remixar, tolkar om och skapar något nytt av dom. Kanske som en kommentar, eller som ett nytt och eget verk i sig.

Det skulle vara en ära om någon använde någon av mina bilder till att skapa något nytt, bara jag fick en länk tillbaka, för orginalet som använts.

Jag startade Flickr-gruppen Recreate Culture tillsammans med Karl Nilsson för snart ett år sedan. Recreate Culture är ett exempel på vad man kan skapa av verk under Creative Commons licens. Jag vill uppmuntra till användning, återanvändning och spridning av material på webben. Jag tror helt enkelt att det påverkar utvecklingen i rätt riktning om vi delar med oss. Att någon kan göra “nästa grej”, bygga vidare på något befintligt och inte göra om allt från början – det gör att vi rör oss framåt.

Bocka, buga, nig och ta emot applåderna!

Copycat på Instagram

Men. Det jag inte tillåter, förutom kommersiell användning av mina bilder utan min kännedom och tillåtelse, det är att någon kopierar det jag gjort och påstår sig vara konstnären bakom verket. Det är inte okej och det gjorde jag fullkomligt klart och tydligt i kommentarsfältet på min Copycat’s Instagram ( som är en bildtjänst du hittar här). Hon svarade aldrig på min kommentar men tog bort bilden efterföljande dag. Jag anmälde henne till Instagram och blockade henne också i samma veva. Jag finner det så klart respektlöst och rent utav dumt, men ilskan la sig rätt fort.

För, vad är det som driver henne? Vad får hon ut av att låtsas vara jag eller någon av alla de andra hon knyckt bilder av? Det är här det blir intressant på riktigt. Handlar det om tomma människor, helt utan egen fantasi eller egna idéer. Eller handlar det om att inte vilja eller våga vara sig själv?