Fnissande flickor bromsar

Jag har Chef! i min reader. Igår funderade jag allvarligt på att klicka “unsubcribe”. Anledningen är den här krönikan, “Underskatta mig inte” som jag läste igår. Det började ryka ur näsborrarna av ilska. Hur kan det vara publicerat år 2011?

Rubriken lockade mig till läsning och jag trodde att krönikan skulle ha en intressant vinkling. Men redan efter första raderna satt jag och bara gapade.  Har vi verkligen inte kommit längre? Kort sammanfattat handlar den om hur Marie Söderqvist, VD på analys­företaget United Minds, spelat poker med ett gäng män från mediebranschen och intagit en roll som dum och korkad tjej med “noll koll-attityd” och genom det, hävdar hon, lyckats kollra bort männen och nå en andraplats i pokerspelet. Marie Söderqvist skriver:

Jag var rätt stolt men tvingades också erkänna att jag körde med den där lite fnissigt, förvirrade tjejstilen: »jag kan inte spela alls« och »oj då nu tog jag upp korten igen fast man inte får«.

Marie Söderqvist frågar oss längre fram:

Är fniss och låtsas noll koll-attityden en bra eller dålig strategi i andra sammanhang?

Missa inte heller fisksnärten i slutet av krönikan:

Att vara underskattad är frustrerande. Förhoppningsvis kommer, om något decennium, de nämnda attributen att vara så vanliga även hos framgångsrika företagsledare, att det inte längre går att vinna poker på att bara se just så där typiskt kvinnlig ut. Men än så länge kan noll koll-attityden användas i vissa lägen, för den som vill ta hem hela potten.

Jag brukar inte ofta kommentera på större sajter men den här gången var jag bara tvungen. Det är inte en dålig strategi. Det är idioti. Ren och skär idioti! Inte i något sammanhang över huvudtaget finns det något för någon att “vinna” här. Det finns få saker som irriterar mig så. Vi hör ofta folk prata om att männen ska lämna mer plats för oss kvinnor på arbetsmarknaden, så vi får möjlighet att kliva in på viktiga positioner och ta ansvar i stora och viktiga beslut och så vidare. Inte sant? Medan det är mycket sällan vi ifrågasätter att det är allmänt accepterat att kvinnor lägger fokus på att inta roller med “noll koll-attityden” istället för att stå för sin kompetens.

Dagligen ser jag kvinnor ta ett kliv tillbaka och förminska sig själva. För inte så länge sedan kom en uppmaning på Facebook från en tidigare arbetskamrat i fyrtioårsåldern, att vi kvinnor skulle skriva färgen på våra underkläder som statusuppdatering på Facebook – för då skulle alla män börja undra… *tihi tihi*.

Så här ligger det till.

Så länge vi kvinnor inte står för vår kompetens, för vad vi kan och för vad vi är – så kommer vi stå kvar och stampa vid den där förbannade spisen från 1950. Är ni med? Sluta fnissa, lägga huvudet på sned och spela korkade. Tag plats, säg vad ni tycker och tänker. När någon försöker skoja på din bekostnad eller förminska dig med något i stil med “lilla gumman” – säg ifrån. Svara med allvar istället för att fnissa medhållande, för att sen efteråt försöka vifta bort den där obehagliga känslan av att någon klev på dig. För det är ju så, vi sitter fast i de här könsmönstren, både män och kvinnor. På vem vilar då ansvaret att förändra det här? På både män och kvinnor så klart.

Valet är antingen att fortsätta lägga fokus på att vara söt, fnissa och lägga huvudet på sned i en tålmodig väntan på att plötsligt sluta underskattas. Eller så väljer man att lägga fokus på att göra något vettigt av sitt liv och låta andra ta del av det. Helt enkelt, man tar sin plats. För mig personligen så har jag aldrig väntat på att någon ska lämna plats till mig – jag tar min plats. Jag har heller aldrig trott att det handlar om rosa, mascara eller det rödaste läppstift. Det handlar om hur vi kommunicerar och vilket värde vi sätter på oss själva.

Jag skrattar ofta. Jag fnissar sällan.