Jag tycker att människor är oerhört intressanta. Som individer såväl som i grupp. På gatan, på barnens träning, på jobbet, på tåget och så vidare och så vidare. Jag tycker också att ledarfrågor är oerhört intressanta. Ledare. Formella och informella ledare. Vi har de ju lite överallt runt omkring oss. Du och jag och alla andra. Så, vad är en god ledare?
Någonstans är vi själva ledare. Någon annanstans är vi gruppmedlemmar. I andra situationer är vi helt utelämnade till vår egen kraft och styrka, vi leder oss själva. En komplex, vad vi skulle kunna kalla, kommunikations och organisationskonstruktion, med kopplingar åt alla tänkbara håll. Med uttalade och outtalade regler.
Tidigare bloggade jag om “Låtsasvärldar byggda för ingenting”. Den posten handlade om att vi kanske inte alltid har fokus på målet – utan hur vi istället har fullt upp med att inte “tappa ansiktet”. Vi har sådant sjå med att klättra i hierarkin, eller klamra oss kvar på vår befintliga plats. Sådant sjå med att bli godkända av alla andra – så mål och resultat inte prioriteras. Det hamnar ur fokus helt enkelt.
Och då får vi aldrig underverk att ske! Och då kommer vi aldrig få pingviner att flyga! Och det är ju synd… för det vore en rätt vacker syn. Eller hur?
Det handlar om vår rädsla. Vår rädsla för att inte räcka till och att inte duga. Och det handlar om vår oro över vad andra ska tycka. Som ledare vill jag locka fram kraften som driver hela verksamheten framåt. Det gör jag bäst genom att arbeta med klimatet i gruppen. Jag skrev idag på Twitter och på Facebook ett par rader. Det är så enkelt men glöms så ofta bort, inte sant? För jag tror det handlar om två enkla saker. Uppskattning och trygghet. Alla människor vill ha uppskattning och känna sig behövda. Alla människor behöver trygghet för att våga. Jag skrev…
Det är viktigt att visa uppskattning! Då växer människor och får än mer fantastiska saker att hända!
Genom ett klimat där alla känner sig trygga når man framgång! Då vågar man ta ut stegen lite extra. Och växa – på riktigt!
Min dotter på nyss fyllda sju år kom förbi här vid köksbordet och undrade vad jag skrev om. Jag berättade om flygande pingviner och sen frågade jag henne – vad är en bra ledare tycker du? Så här svarade hon. Jag har översatt till “vuxenspråk” inom parentes.
En bra ledare enligt min dotter, sju år:
- har tålamod ( ger utrymme för olikheter och ser det som en styrka i en grupp)
- ger tid och låter andra lära sig (tillåter människor att utvecklas på sina villkor)
- är snäll (skapar trygghet så alla vågar)
- skojar och skrattar (glädje är den bästa motorn)
- berättar sagor för att förklara (visualisera mål så alla vet var gruppen ska)
- låter alla vara med (använder alla gruppmedlemmars energi och kompetens)
- lyssnar på alla (de tysta i gruppen kan sitta med de bästa idéerna, det är inte alltid den som skriker högst som vet bäst)
- inte tänka för fort, ge saker tid (reflektion och utvärdering är viktiga delar för att arbetet ska fungera väl och utvecklas)
Barn är så kloka. Jag tycker det hon berättar är så mitt i prick! Genom att skapa en trygg och tillåtande arbetsmiljö där alla får vara med får jag som ledare ut maximalt av min arbetsgrupp. Genom att lägga mitt fokus på individerna och gruppen, genom att se till att de har allt de kan behöva för att göra ett bra jobb – så ser de till att vi når det mest fantastiska resultat. Mjuka värden som är viktiga för att nå ett “hårt” resultat.
Alla kan så mycket mer än vi tror. Vi måste våga lita på att vi kan. På olika sätt – men att vi kan. Låt människor växa och pingviner flyga!
