Bakgrund till den här artikeln är att jag blev kontaktad av en indisk lärartidning som undrade om de fick använda ett foto jag tagit. Jag skrev att det fick de självklart och berättade i samma veva om det lustiga sammanträffandet att jag själv tidigare arbetat som lärare. Snabbt fick jag då förfrågan om jag kunde skriva en artikel om konst och lärande. Och det gjorde jag. Fria ramar och jag tänkte att jag ville berätta om arbetsformen istället för innehållet… En text om inre motivation och lära för livet. Här på bloggen publicerar jag den svenska versionen av artikeln. Kanske kan inspirera någon eller väcka nyfikenhet.
/Maja
Mitt val att bli lärare handlade mycket om att jag ville få möjligheten att erbjuda ett alternativ. Möjligheten att ge mina elever något jag själv saknat under merparten av de lektioner jag tragglat mig igenom under mer än nitton års tid av studier. Jag ville få dom att förstå att de lär för sin egen skull – inte för att göra mig, läraren, nöjd.
Om eleverna inte känner och förstår att de lär för sin egen skull, för sitt liv – då har vi tappat hela poängen med skolan kan jag tycka. Som jag ser det, så är det de vuxna i skolan som har ansvaret att se eleverna som individer och genom åren stärka dem i deras egna växande. Jag ville ge makten åt eleverna och därigenom låta dom hitta sin egen inre motivation.
För att uppnå det här behövde jag lägga över ansvar och makt i elevernas händer. Jag ville locka fram elevernas inre motivation och få dom att förstå att de var där för sin egen skull. Då måste de få ta kontroll över sin situation. Jag släppte kontrollen. Jag gav dom ansvaret att nå läroplanens mål. På sitt eget sätt.
Så här gjorde vi under kursen i estetisk verksamhet på gymnasienivå
Jag valde att planera kursen tillsammans med eleverna. Så, tillsammans gick vi igenom kursplanen då kursen startade och såg över vad man som elev behövde uppnå för varje betyg. Vi tittade på vilka möjligheter det fanns innanför ramarna som kursplanen utgjorde. Det fanns utrymme för att forma kursen på många olika sätt upptäckte vi. Vi utnyttjade den möjligheten maximalt.
Under de första två lektionerna fick eleverna fundera över vilket betyg de satsade på i kursen estetisk verksamhet och utifrån det planera ett helt eget projekt. Estetisk verksamhet innefattar musik, drama och bild. Men inget säger att eleven måste göra allt av det. Under ett uppstartsmöte tillsammans med mig skrev vi tillsammans ner en projektplan för varje elev. En projektplan som eleven kände var möjligt att följa och med ett rimligt uppsatt mål. I projektplanen noterade vi vilket betyg eleven satsade på. Sedan projektets slutmål och en rad delmål och deadlines på vägen. Projektplanen innefattade också en tidsplan där eleven kunde uppskatta när olika delar kunde vara klara. Vi inventerade under uppstartsmötet också vilket material eleven skulle behöva för sitt projekt, samt bästa tillvägagångssätt och arbetssätt. Under projektets gång kunde vi ibland vara tvungna att revidera projektplaner men det är också i sig lärorikt. Jag införskaffade sedan material och såg till att varje elev hade tillgång till de verktyg denna behövde och sedan drog arbetet igång!
Jag fick lägga band på mig
Eleverna gjorde de mest fantastiska projekt. Självklart behövde de olika mycket stöd under arbetets gång. En del behövde stöd vid varje lektionstillfälle, andra något mer sällan och några enstaka var så självgående så att vi bara behövde stämma av mycket kort vid delmålen. Att arbeta i egna projekt kräver att man får träna. Man måste få göra fel och det måste få ta tid. Arbetssättet är i sig en läroprocess om man är van vid att få uppgifter serverade och mål uppsatta av läraren. Av mig krävdes is i magen. Att ha tålamod och att våga vänta för att eleven själv skulle hitta formen. Jag fick lägga band på mig så jag inte la mig i för tidigt i processen. Under hela kursen arbetade jag med ett tillåtande klimat där jag uppmuntrade eleverna att våga och att ta sig utanför sin komfortzon.
Kursen avslutades med redovisningar av projekten. Vi åt något gott och firade att vi nått kursens slut. Eleverna presenterade sina projekt och utifrån det samtalade vi om arbetsprocesserna. Fokus låg på vägarna mot mål snarare än själva slutmålen och resultaten. Vad hade varit svårt på vägen? Vilka lösningar hade man funnit? Vad hade man lärt om sig själv och sina egna styrkor, förmågor? Fanns det likheter mellan projekten i processerna, gällande eventuella motgångar och framgångar?
Efter kursen gjordes skriftliga utvärderingar. Jag har inte kvar dessa utvärderingar idag tyvärr, men citerade ur mitt minne var de ungefär såhär…
Det här var så roligt, att jag fick möjlighet att välja och forma min utbildning, vara med och bestämma…
Jag lärde mig att det bara var jag som skulle ro det i land, att det var mitt projekt och att jobbade med det för min egen skull.
Det viktigaste är inte någon annans betyg på det hela, utan känslan inuti, att jag nått det mål jag själv satt upp.
I början var det jättesvårt, jag gjorde ingenting. Men, med tiden lärde jag mig att ta ansvar. Att det bara var min tid som rann bort om jag inte gjorde något en lektion.
Nu vet jag att jag kan driva något sånt här, jag kan hitta vägen, lösningarna vartefter, inget är omöjligt.
Ansvaret gav mig driv och vilja.
Eleverna arbetade med alla tänkbara projekt
Någon lärde sig spela gitarr, någon att designa webbsidor med css, någon arbetade med stop motion och någon annan skapade logotyper till företag de själva drev. Någon lärde sig systemkameran och utvecklade sitt fotograferande – någon annan ville göra ett projekt om kläder kopplat till identitet. Tusen och tusen olika idéer. Men alla inom ramen för kursen estetisk verksamhet. Helt olika projekt men samtliga uppfyllde kursmålen.
Jag menar att det här upplägget lär för livet. Du lär dig inte bara om fotografi, om att skapa film, om att komponera musik eller designa en webbsida. Du lär dig så mycket mer. Du är i en miljö där alla runtomkring dig driver sina projekt. Du inspireras och ser möjligheterna. Du kan under tiden du driver ditt eget projekt också lära dig av alla runtomkring dig. Att man kan nå vad man vill. Att man kan sätta upp ett mål och arbeta för att nå det. Bit för bit.
Tid och rum fylls med aktiviteter som i sin tur fylls av insikter om möjligheterna och som tillsammans ger kunskap för livet. Man förstår att man inte behöver någon som serverar färdiga mallar att följa – man förstår att man själv kan ta för sig av livet och att alla möjligheter finns. Man lär sig att tänka själv och man tränar upp ett driv och får verktyg som är nödvändiga för att våga.
Man hittar sin egen inre motivation. Som är grunden till skapande. Till nya uppfinningar. Till upptäckter. Till nya spännande vägar.
