Idag stannade jag upp vid en artikel på Nya Affärer: Kulturtanten gör revansch. 70 år och inga planer på pension. Kreativ ledare och ägare till Sveriges exportstarkaste klädesmärke. Koolt på riktigt. De här citaten i artikeln… och jag tänker att – Gudrun, hon gör vad hon vill.
Kvinnor skulle kunna vara betydligt våghalsigare. Allt behöver inte vara så himla tryggt och säkert.
Vi bestämde tidigt att vi bara ska växa med egna pengar och det blev en skiljelinje. Då får man makten över vad man vill att ens företag ska göra och stå för.
Meningen om våghalsighet – det är ju det allt handlar om. Att våga leva! Jag laddade ner en bild och printade ut den. Gudrun blir bild nr 1 till mitt visionboard som jag ska bygga upp på en stor vägg i mitt skaparrum i nya lägenheten. Ett rum för allt kreativt. Ett rum för skön musik, wacomplatta, kamera, svartaste tusch, grön husqvarna symaskin, korgarna med garn, penslarna och rött vin. Ett rum för färgtuber, pigment och ägg.
Själva Gudrunstilen tar mycket plats. Det kanske retar en del.
Jag ser bilderna framför mig redan nu. Och vet du – jag vet precis var jag vill och vad jag vill.
Varje vecka skulle jag vilja dricka kaffe och sitta i timmar vid ett köksbord med en kvinna som Gudrun. En skarp, stark kvinna som levt många år. Och som vågat leva med allt vad det innebär. Jag efterlyser härmed en klok och rivig mentor på 60 plus. En kvinna – som har levt! Och vågat!
Sett ur entreprenörsvinkel är det inte så många kvinnor som drivit upp stora företag från scratch. Vi fyrtiotalister som stod på barrikaderna trodde att det skulle ändra sig mycket fortare.
