Att flytta är så konkret. Det är ett så tydligt avslut. Och en så tydlig start, på något nytt. Man lägger en tid bakom sig och en ny startar. I morse klev jag ut från den gamla lägenhetens kaos av flyttlådor och det gapande kylskåpet och gick till jobbet.
I kväll går jag hem till en ny bostad. Till samma kaos av flyttlådor men till en fylld kyl och till nya golv, nya väggar och nya tak. Och trappor. Och fönster. Och grannar. Och nya kissekatter att klappa på väg till bilen. Och allt luktar annorlunda. Det låter annorlunda, eller jag tror att det låter mindre.
Foto: “by my side ♪”, Some rights reserved by Greenpin Chang
Lilla ruggugglehunden
Jag kommer sakna tanten med den lilla ruggugglehunden som promenerar förbi på eftermiddagarna. Och tjejen som stressar till bussen för hon alltid är sen. Mina snödroppar, eller mormors snödroppar, dom där som jag tog från landet för många år sedan och planterade i rabatten, dom kommer jag nog sakna allra mest. Men nya vardagsberättelser väntar. Andra scener kommer ta form utanför fönstret. Att le åt och förundras över när jag dricker mitt kaffe.
Utanför mitt rum där jag redan fått ett stort arbetsbord på plats står ett stort träd. Jag vet inte än vad det är för sort, jag och dottern gissar på lönn. Det är högt upp och jag ser Uppsala siluett teckna av sig med domkyrkan, slottet och Musikens Hus. Det känns fint. Rakt igenom känner jag att här vill jag bo, här vill jag landa en stund.
Jag har räknat efter någon gång, och jag tror det är runt femton gånger jag har flyttat.
Egentligen tror jag inte att jag är så knuten till en plats. Jag är nog mer knuten till minnen och att skapa minnen. Minnen att ta med mig och spara på. Platsen i sig är inte det viktiga utan det som händer i livet när man befinner sig där. En plats kan hjälpa mig att minnas känslor och händelser och människor. Vem jag var då, vad jag tänkte, vad jag ville och vad som var mina rädslor och vad som var min största glädje.
Sopsäckar eller flyttfirma
Jag har aldrig flyttat som barn, jag skrev samma avsändare och adress på baksidan av kuverten till mina brevvänner under alla år. Undrar vad de gör nu? Var de bor? Redan som sjuttonåring tog jag mitt pick och pack och flyttade till pojkvännen för att bara ett halvår senare ha kommit in på konstskola söderut i landet och flyttlasset rullade igen. Från studentrum till lägenhet och åter till ett studentrum, denna gång att dela med en kompis, trångt men billigt. Från södra Sverige till norra. Och så söderut igen. Oftast gick flytten på den tiden att klara av med ett gäng svarta sopsäckar som jag sen packade upp samtidigt som jag och vännerna drack billigt rött vin. Den här gången är jag vuxenvuxen och har anlitat en flyttfirma.
Livet är bra märkligt egentligen.
Görandet
Det går så fort allting. Och jag tänker att jag ska fortsätta skynda att göra, för jag har så mycket jag vill göra. Det är det där otåliga i mig, på gott och på ont. Men det otåliga är samtidigt fyllt med så mycket bra energi. Det är en sak jag verkligen gillar med mig själv.
Jag är fan bra på att göra! Jag gör saker!
2 kommentarer
Sina Farhat says:
Apr 3, 2012
Jag har reflekterat kring det hela med att flytta, för när jag tänker tillbaka så har jag inte flyttat så många gånger och dessutom gjort den där extra jobbiga flytten när jag gick från att bo i Örnsköldsvik till att bila ner med föräldrarna med våra prylar i en fullpackad kombi ner till Göteborg mitt under vintersäsongen!
Att sedan gå från att ha känt folk i en liten stad som Örnsköldsvik till en massiv stad som Göteborg där allt kändes helt okänt, dessutom var jag i en psykologisk fälla då jag åren innan blivit ett offer för en kille som mer eller mindre vardagligen attackerade och mobbade mig under några år av Högstadiet!
Så föreställ er nu en unge kille på sena tonåren som inte visste vad han ville, nu stad som dessutom är gigantisk och ingen som han känner.
När jag började Frölunda gymnasiet började effekten av all den trakaseringen som pågick i Örnsköldsvik ta effekt i form av att det gick bra att läsa i två år av gymnasiet men det tredje året så sket jag i allt och gick ut skolan med mera IG än vad mitt misshandlade psyke kunde hantera så jag gick under jorden och vägrade lämna hemmet under ett helt år med rädslor som som var så banala att det var en stor sak att en gå ut!
Nu alla dessa år efteråt mår jag en miljon gånger bättre, driver eget på en sak jag älskar att göra och tar ansvar och känner att en flytt är inte en så stor sak egentligen för jag kommer vid nästa flytt fortfarande bo i Göteborg så mina vänner kommer att fortfarande vara inom buss/spårvagns räckhåll!
Maja says:
Apr 3, 2012
Tack för din kommentar Sina. Blir så ledsen att läsa om dina erfarenheter av flytt. Tänker vidare att det finns inte mycket annat att göra än att använda de erfarenheterna till något gott på något sätt, vilket jag är säker på att du gör och kommer göra även framöver. Alla minnen går att använda till något, även de där jävligaste man bär på. Det är i tillbakablickarna man ser var man kommit, och att man faktiskt kämpat sig till den plats man har. Kramar vännen!