Värna om skaparkraften

Vad händer med vår känslovärld just nu? Den mentala utmaningen när vi befinner oss i en så påtagligt orolig tid går inte att förbise. Det är också något mycket konkret vi upplever. Det går fort och det är nära. Skyltar på bussar, skyltar på dörrar, nyhetsflödet som uppdateras minut för minut. Uppmaningar. Våra ögon registrerar siffror, ord och vi reagerar i och med våra kroppar just för allt blev så tydligt visuellt, tänker jag… som arbetar med bilder.

Känner du utmaningen inom dig? Hur tankarna studsar mot varandra? Hur balansen mellan att ta del av viktig information och att också få stänga av för arbetsro blir central. För vi måste ju fortsätta skapa och mötas – för att leva. Och det är iallafall vad jag gör här på den här bollen i rymden. Lever. För det är en dag i dag också. Så är det alltid.

Ställa in eller ställa om? tänkte jag när mailen med avbokningar plingade i inkorgen. Tänk att vi så gärna vill göra som vi alltid har gjort. Och när det inte går, ja då gör vi ingenting istället. Och att när en fara hotar, ja då vill vi gärna backa istället för att gå framåt. Men jag har också, som tur är, sett många exempel på fina initiativ från människor som vill göra och skapa sig genom det här. Egentligen är det väl så vi vill ha det alla dagar? Även då nyhetsflödet inte är fullt så hotfullt.

Tänk vilken värld vi skulle kunna ha med den skaparkraften, med det görandet aktivt varje dag. Även för de hot som är långt värre än det här viruset. Jag tänker på naturen, men den förändringen är inte lika påtagligt nära, det går fort – men vi ser det inte. Skyltarna saknas. Förutom Gretas. Men ändå, du förstår vad jag menar. Det vi inte ser det finns inte?

Jag gör som jag ska men har egentligen inte ändrat mycket. Jag bor ju långt ut i skogen norr om Uppsala och min vardag är som oftast distansarbete. Mina närmsta kollegor är katten och hundarna. Det är bara mina arbetsresor som har ställts in. Ja, en och annan har flyttats fram. Och någon har faktiskt ställts om! Och jag tror på att just ställa om istället för att ställa in. Nu är tiden att faktiskt laborera fram nya arbetsformer, att göra förändringen på riktigt. Inte bara prata om den.

Om jag gör finns jag. Och det jag gör förvandlas till energi. Vill jag gott så blir den nog också god. Enkelt egentligen. Att skapa gör skillnad för mig och då också för andra.

För att värna min skaparkraft behöver jag goda rutiner och tydliga gränser. För mig innebär det gott om ”tom” tid och en lugn plats. Genom det lilla i livet, som är allt det stora egentligen, kan jag skapa med fokus och utan distraktioner. På samma gång njuta av att just leva. Andas. Lyssna på tranorna, hackspettens trumvirvlar i trädet utanför ateljén, möta kronhjortens blick på fältet och beundra korparna som flyger tillsammans över himmelen. För det är en dag idag också. Och jag tänker att det var det igår också, och det kommer det vara imorgon också.

Det här är något av hur jag vill ha det i mitt liv. Igår, idag och imorgon. Det får mig att leva mig genom lättsamma perioder såsom mer utmanande. Kanske hittar du något att knycka till din dag.

  • Gör en sak i taget
  • Tar en stund i taget
  • Begränsar nyhetsintaget till det nödvändiga
  • Klurar på vad jag kan bidra med för att hjälpa andra
  • Jag låter mig helt slukas upp i att rita för så är det alltid
  • Går långa promenader på grusväg, landsväg och i skog varje dag
  • Är i naturen och övar mig på att uppmärksamma det subtila
  • Håller ett lugnt tempo för då kan jag ifrågasätta och tänka klart
  • Njuter av tystnad och stillhet – då får idéerna chansen att höras
  • Svarar inte i telefon annat än för bokade möten och mina käraste
  • Hänger med djur, för dom lär mig om vad livet egentligen handlar om
  • Plockar tussilagos och drar in den där varma hoppfulla doften som säger
    att trots allt så kommer våren. Och solen kommer värma kinder.
  • Jag kavlar upp ärmarna och hjälper till där det behöver hjälpas till med vad
    jag kan hjälpa till med. För det är att vara människa.