I en stilla ateljé och i skrivande stund med en flock domherrar i trädet utanför fönstret, här sitter jag om dagarna ofta djupt försjunken i mitt arbete. Jag har tillslut lyckats skapa en plats och ett sammanhang där jag kan lägga all min kraft och mitt fokus på något för mig mycket meningsfullt. Att förvandla ord och tankar till någon form av visuellt material som berättar om det där som någon vill att någon annan ska förstå.
Det där går inte att göra med kvalitet om jag inte har lugn och ro, det har jag kommit att förstå med åren. Och det är något jag medvetet försöker få mer av, lugnet och ron. Om du liksom jag tycker att jorden snurrar för fort så kanske du kan finna något i min text här. För det där att skaffa sig lugn och ro, det gör sig inte helt lätt nuförtiden.
Jag drivs inte av att stå på scen, inte av att tjäna mycket pengar, inte av att göra karriär och jag mår riktigt dåligt av stress och jäkt. Jag tycker inte om att fara land och rike runt eller bo på hotell och jag vill inte proppa min kalender till bristningsgränsen full. Det är inte för mig.
Samtid och framtid
Där i det lilla torpet där jag växte upp fanns oändligt med tom tid. Där fanns också plats för viktiga och närvarande samtal om det där som är på riktigt. Som verkligen betyder något. Jag har, förstår jag nu, i hela mitt liv velat hitta tillbaka till det där lugnet jag kände vid det lilla köksbordet. Där mina tankar var helt klara, där min fantasi var fri och där jag kunde se mina idéer ta form på pappret utan att något distraherade mig. Där jag kunde välja bland dom många tuschpennorna och sedan helt slukas upp i att mycket nogsamt fylla pappret med färg. När jag såg upp en stund från pappret såg jag också då, någon gång ibland, domherrar i trädet utanför fönstret.
Fram till idag har jag inte funnit något annat sätt att leva som känts så meningsfullt som det gjorde då, där vid det lilla köksbordet i torpet med penna och papper tillhands som verktyg, för att reda i vad det är att vara mänska och hur jag skulle förhålla mig till allt det där som hände runtom mig i världen.
Bäst trivs jag fortfarande när jag fullt ut kan använda min förmåga att förvandla ord och tanke till bild och när jag kan arbeta helt fokuserat och skapa något av verkligt värde för någon annan. Då en bildberättelse jag formar kan stödja människor i deras förståelse, i deras lärande och växande… och då mina bilder kan skänka människor hopp och tro på sin egen förmåga att forma sin samtid och kommande generationers framtid. Ja, då känner jag djup arbetslycka.
Tiden jag skänkte bort
Det mest avgörande och viktiga jag gjort för att åter hitta tillbaka till verklig arbetsro är att lämna sociala medier. För ett par år sedan bestämde jag mig för att stänga ner alla mina konton i dessa kanaler. Det här steget var inte helt lätt att ta då jag trodde att “man måste vara där” och att jag inte längre skulle få några uppdrag i mitt företag. Det visade sig vara helt fel.
Tiden ( och pengarna) jag tidigare skänkte bort genom att producera innehåll till och åt sociala mediekanaler kan jag idag istället lägga på att bygga ett mer långsiktigt värde på min egen hemsida. Här bestämmer jag själv över både innehåll, färg och form. Här finns bild och ord kvar så länge jag själv vill och finner det värdefullt för mina läsare och kursdeltagare. Här kan du repetera och återupptäcka. Här kan du stanna en stund och läsa eller lära i din egen takt, helt utan att störas. Men bara om du vill, man måste inte vara här. Det är det bästa av allt.
Möjligt och helt nödvändigt att sluta resa
Att sluta resa i arbetet och istället arbeta helt på distans var också ett steg jag inte tog helt lättvindigt. Jag svalde min oro när jag fick avstå både ett och flera välbetalda uppdrag. Men jag kände ändå längst in att det var rätt, att det måste vara en möjlig väg att gå och inte bara möjlig utan också helt nödvändig med tanke på klimatet och vår livsmiljö.
Dom digitala samarbetsformer och ytor jag använder idag har inte bara gjort mitt företag mer hållbart för miljön, det har också underlättat för mig att skapa lugna arbetsdagar med gott fokus.
Jag är morgonpigg. Därför tar jag nu väl vara på dagarnas tidiga timmar då jag planerar in arbete av mer krävande art och väntar helst med att läsa epost till senare under dagen. Allt för att behålla fokus och göra en sak i taget, istället för att sprida uppmärksamheten på en rad olika uppgifter och därigenom sänka kvaliteten på det jag levererar. Du som är min samarbetspartner och min kund kan också ta del av idéer och visuellt material precis när det passar dig som bäst.
Korta och effektiva möten med tydliga mål
Antalet möten per vecka begränsas och jag bokar gärna kortare möten än en timme. Allt vi tar oss för behöver ju inte just en timme. Många gånger kan vi uträtta mer på en halvtimme eller fyrtiofem minuter – just för att vi vet att tiden är lite begränsad. Ibland räcker tjugo minuter alldeles utmärkt. Det viktiga är att ha tydliga mål med varför vi ses och sedan avsätta tid som är rimlig för att nå ett gott resultat under mötet. Dator, iPad och telefon har sedan flera år inga notiser och är som oftast i ett stör-ej-läge.
Orealistiskt långa att-göra-listor
I min papperskalender ligger inget dikt an något annat. Där markeras istället mellanrum och tid för att ställa om mellan uppgifter. Där påminner jag mig själv om att jag mår mycket gott av en stunds vila på dagen, att det är den som gör att jag kan arbeta effektivt och nå goda resultat.
Inte heller ska jag nalla av tiden utomhus, dom långa promenaderna och löpturerna är bland dom värdefullaste stunderna och många gånger är det just då som jag får dom bästa idéerna.
När jag så klarar av att planera såhär väl, ja då blir det som allra bäst. Ibland trillar jag tillbaka i gamla mönster och bokar på alldeles för mycket, gör orealistiskt långa att-göra-listor eller tror mig kunna kräva större insatser av mig själv än jag mäktar och hinner med. Men, det får vara okej det också. Då får jag bara måna bättre om nästa veckas arbetsplanering.
Den kreativa banken
Slutligen har jag förstått att där också behöver vara balans mellan uttag och insättning i den kreativa banken. Jag behöver kontinuerligt fylla på för att ge god näring till nya idéer och uttryck. Därför försöker jag numer att skapa mer tid och rum för att läsa böcker och ta del av utställningar. Och ge mer tid för att skapa eget och fritt. För det behöver jag. Varje dag.
Jag utforskar sedan många år det textila materialet genom att spinna och sticka. Det är ett arbete som tränar handens känslighet och rytmen vid spinnrocken, det repetitiva i dom praktiska momenten när ulltråden löper mellan mina fingrar, ger mig en nödvändig vila. En återhämtning där jag kan stänga av tankarna och låta mitt undermedvetna få möjlighet att samla och sortera bland intrycken från dagen. Och färger och former från det textila handarbetet letar sig sedan vidare till illustrationerna jag skapar nästkommande dag.
Att dom bara finns, domherrarna
Ja, det här är nu en plats där jag igen kan se upp från pappret en stund och vila blicken på domherrarna i trädet. Tänk, att dom kan ha sådana fantastiskt vackra bruna och röda färger om magarna. Att dom bara finns?
Det här var en text om hur jag försöker forma mina arbetsdagar som egenföretagare i Bildverkstan. Men jag vill tro att det här är ett ständigt pågående arbete. Det blir aldrig klart. Att värna om och skapa förutsättningarna för lugn och ro gör sig inte självt. Och jag vill tro att bara du vet vad du behöver göra för att få den arbetsro som gör att du kan bidra till en värld där vi alla kan samexistera. Oavsett livsform, domherre eller mänska.
