Skissen litar på betraktaren

I ett skissigt manér finns nu ett par nya bilder i bildbanken. Mer i samma stil kommer dyka upp framöver då jag ser att just skissen kan fylla ett behov av att stödja rörliga tankar och ett öppet förhållningssätt.

När något inte ser helt “klart” ut bjuder du in betraktaren att också bli deltagare och medskapare till bilden. Det blir inte ett passivt betraktande om där finns luckor att fylla. Att medvetet lämna tomrum är hela grejen.

illustration-hållbart-hållbarhet-maja-larsson
Bilden “Hållbart” kan du köpa i min webbutik!

Du kan aldrig säga allt

Tomrum kräver mod. Mod att släppa kontrollen och det kan vara utmanande. I gengäld kommer du få så mycket mer tillbaka än om du “sa allt”. Nu kan du aldrig “säga allt”, för oavsett tal, text eller bild så kommer mottagaren landa informationen i sina unika erfarenheter och tolkningen kommer också landa i den riktning och rörelse som hen befinner sig i för tillfället.

Komplext? Mycket. Men skissen öppnar för det här, bjuder in till samtal, utveckling och ökad förståelse för varandra. Skissen låtsas inte om att det finns något som att “säga allt”.

Skissen vet att lämna plats

Lägg märke till hur din hand ändrar rörelse när du arbetar med en blyertspenna jämfört med en tuschpenna. Ansatsen och tankens rörelse blir en annan. Och på samma sätt som du arbetar annorlunda så reagerar mottagaren av bilden också olika beroende på bildens uttryck.

Skissade linjer känner sig fram, säger som sagt inte allt, men ger ändå något konkret att ta ställning till. Att utgå ifrån. Skissen ger en mjuk kontur till tankarna om du så vill. Skissen litar på betraktarens vilja och kunskap att själv göra tillägg och ställa för sammanhanget relevanta frågor. Skissen vet att lämna plats och har inte behov att säga något exakt eller skriva människor på näsan. Den skissade linjen är i sin form inte exakt, inte distinkt utan mjuk och stundtals diffus. Låt den så vara.

illustration-workshop-maja-larsson-maja-på-näset
Bilden “Workshop” kan du köpa i min webbutik!

Bjud in betraktaren till samskapande

Om du försöker kontrollera betraktarens tolkning av bilden och fyller varje yta med streck, färg, mönster och beskrivande ord för att du är rädd att bilden ska tolkas “fel” så går snart den förenklade, mjuka, öppna och inbjudande skissen förlorad. Det som du tänker ska vara inkluderande blir istället utpekande, det som ska bjuda in sänker istället förväntningarna på betraktaren som medskapare. Spänningen i mötet med bilden brister och det blir platt och helt utan rörelse vidare.

Med stor omsorg och medvetna avvägningar väljer jag därför bort och förenklar, både i mina skisser och mina “renritade” bilder.

Rita som språk

Läs och lär om visuell kommunikation i ett brev som du får någon gång ibland. Du vet väl att alla kan rita?