Handen skapar, maskinen producerar

En hand, en penna och ett papper. Enkelt, kraftfullt och tidlöst. Utan andra begränsningar än papprets kanter, öppnar materialet upp en tom scen för dig och din fantasi.

Så fort du sätter ner pennan mot pappret får du konkret återkoppling som stödjer dig i arbetet framåt. När jag arbetar digitalt upplever jag inte samma återkoppling från materialet. Och linjens nerv går lätt förlorad däri. Jag likaså.

Pappret överröstar mig aldrig

Det digitala kan ge fantastiska möjligheter och jag arbetar digitalt med mina illustrationer och rörliga bilder dagligen sedan många år tillbaka. Men. Jag låter nu pennan och pappret ta den viktigaste platsen i mitt skapande igen. Pappret överröstar mig aldrig. Jag får tänka klart. Jag får känna klart.

iPad och dator får ta plats först längre fram i processen

Om än jag väljer “Stör ej”, flygplansläge och att ha alla notiser avstängda så påkallar de digitala verktygen med dessa oändliga möjligheter och gränslösa innehåll min uppmärksamhet.

I datorn kan jag ta vägen var som helst så därför skriver jag hellre på skrivmaskin, berättade min då tolvåriga son när han kom hem från en loppis med sitt fynd.

iPad och dator får ta plats först längre fram i processen, där dom gör bäst nytta. När något ska färdigställas för leverans. När något ska monteras. Eller förvandlas till film. Eller förses med vektorpunkter för att kunna förstoras och tryckas om och om igen. Men tänker och känner – det gör jag bäst med penna och papper.

Till Gleerups bildbank. Tecknade med tuschpenna direkt på papper. Skannade för vidare arbete med vektorisering i Adobe Illustrator och förberedelse för webb och print.

En arbetsgång för ro och frihet

Det här är den arbetsgång jag funnit som ger mig den ro och frihet jag ständigt söker för att kunna vara närvarande i livet. Och det, att vara närvarande, det är vad jag behöver för att ständigt hitta vidare i den kreativa resan. Det är för mig meningen med alltsammans och de båda är nära sammanflätade.

Jag vill så långt det går stänga av bruset. För att kunna höra och känna mina egna tankar. Fantasin får inget utrymme i ett ständigt inflöde från omvärlden.

Jag har tråkigt, sa min brorson plötsligt när han var liten pojk och jag och min mamma var barnvakter. Ja, vad bra att du har tråkigt, svarade min mamma som tur var innan jag hann rycka in med något hittepå. Det är bra det, att du har tråkigt… Det är bra det. Och så fortsatte hon med disken.

Tryggt förvissad om att jag kommer få arbeta ostört

Det är måhända en omväg att välja penna och papper för att sedan behöva steget att skanna in materialet. Men det är en omväg så väl värd att ta. För resultatet blir ett annat.

Pennan mot pappret, tryggt förvissad om att jag kommer få arbeta ostört. I den stunden kan jag släppa tanken och helt lita till handens erfarenheter och till att själva materialet kommer ställa alla nödvändiga frågor längs vägen.

Innan linjen blir tillrättalagd

Jag känner mig fram och stannar upp i det ögonblick då linjen har spänsten jag söker. Innan den blir för tillrättalagt. Stel. Jag vill behålla mänskligt liv i uttrycket. Jag söker rörelsen och vill ge plats för betraktaren att kliva in och delta i bilden. Linje läggs till linje och allt landar över arket i den ordning som det behöver med stöd av alla tidigare ritark i minnet.

gleerups-vaggmalning-analog-digital
Från analogt till digitalt. En väggmålning som ska användas som vinjett till Gleerups Live-samtal. Målad för hand, med pensel. På en riktig vägg, hemma i min ateljé. Filmad arbetsprocess, lätt redigerad och sedan levererad digitalt.

Klart det blir andra bilder

Den där omvägen svänger jag nu in på med största självklarhet för jag tänker aldrig låta värdet längs den gå förlorad igen. Och jag känner igen energin från förr, det där fullkomligt uppslukande fokuset. Lyckoruset jag finner i närvaron. Klart det blir andra bilder. Klart det blir.

De skannade, vektoriserade fjärilarna. Hade jag ritat dessa direkt i ett ritprogram på datorn hade det inte blivit såhär. Det hade blivit på ett annat sätt. Men jag, jag tycker om när handens arbete sätter tonen och sedan spelar med hela vägen.

Så få digitala lager som möjligt

Så långt det är möjligt önskar jag behålla närheten i det jag skapar. Om än mina leveranser många gånger är digitala så vill jag använda mig av så få digitala lager som möjligt.

När du betraktar en blyertsteckning kan du också förnimma ljudet av pennans spets som raspar sig fram över pappret. Hör du ljudet? Så… Hur låter en digital ritpenna mot en skärm? Det är inte svårare än så.

I en för var dag alltmer abstrakt och ogreppbar värld behöver du behålla kontakten med den verkliga och fysiska världen. Tillsammans kan det analoga och digitala mötas och bli något helt fantastiskt. Och nå många och nå långt. Handen skapar, maskinen producerar.

Kunskapsbrev

Läs och lär om visuell kommunikation i ett brev som du får någon gång ibland.