Det är nog för att du bubblat in dig i din egna värld som du är så lycklig mitt i allt mamma, sa min sextonåriga dotter en dag. Ja. Kanske är det vad jag måste göra. Bubbla in mig.
Jag är kanske oklädsamt lycklig i en tid då många bara vill att allt ska bli som vanligt igen. Som det var förut. Jag trivs bra i självsamhet och jag längtar inte tillbaka till resor och konferenser med många hundra människor. Jag längtar inte tillbaka till hur det var förut. Jag älskar mitt liv, här och nu. I skogen, i lugnet. I min hemmastudio. I min ateljé. Precis som det är. Jag råkar bara vara sådan funtad.
Den här glädjen jag känner vill jag använda till att inspirera andra att göra det bästa av dagen som den är just nu. Det är mycket vi kan önska vore annorlunda. Verkligen. Men om vi funderar på vad vi faktiskt kan påverka och vad vi måste finna oss i och acceptera… Då är väl det bästa jag kan göra att ta hand om det där som jag faktiskt kan göra något med och av?
Klart det aldrig blir som förut
Ska vi inte ta och se efter hur det kan bli idag och imorgon istället för att snegla över axeln, längta tillbaka och tänka “om allt ändå kunde bli som det var förut”. Det är väl klart det aldrig blir som det var förut. Det är väl klart att allt blir annorlunda. Det blir det alltid. Och – vi kan skapa det där annorlunda imorgon, med det vi har här, nu och idag. Om vi tar hand om vår kreativitet och skaparkraft!
Min skaparkraft springer ur lyckan
Jag skapar inte bra i oro, rädsla och stress. Min skaparkraft springer ur lyckan. Lyckan i att just få vara i skapandet. Och den springer ur lugnet. Att få förtroendet att dela någons problem och sedan leta lösningar. Att fundera och klura för att sedan ivrigt springa och hämta vad jag behöver ur fantasin. Lägga samman olika delar och sedan forma bilder av det. Bilder som kan hjälpa oss att förstå varandra bättre och komma vidare med vad vi nu kan tänkas behöva komma vidare med.
Det här är vad jag lever för, vad jag kan ge till min omvärld och jag är därför väldigt rädd om mitt inuti. Om mina erfarenheter, om mina tänkta och för den delen otänkta tankar, och om min fantasi. Om min skaparkraft som är min frihet.
Tomrum för utveckling och rörelse
Så. I en oviss tid tapetserad med frågetecken där många av förklarliga skäl känner oro och rädsla för framtiden, jag också, så måste jag hushålla med min energi för att kunna fortsätta att skapa. Vara försiktig med intrycken för att ge plats för uttrycken. Vara klartänkt. Ta rätt steg i rätt takt.
Jag skyddar därför så gott jag kan tomrummen som är så nödvändiga för nya kopplingar, rörelse, utveckling och resan vidare. Skulle jag släppa in för mycket av min omvärld så skulle jag tappa både fokus och den kurs jag har och tror på. Vad annat kan jag göra än att se tiden an, känna tillit och fortsätta göra, skapa, tillverka, hitta på, inspirera, motivera och ställa fler frågor?
Behåll din skaparkraft
Det här är saker som för mig skapar utrymme för koncentrerat och ostört arbete, där jag kan ge mest värde till min omgivning.
- Arbetstider och ledigtider för tydlig gräns mellan fritid och arbete
- Avsedd plats för arbete för tydlig gräns mellan fritid och arbete
- Disciplin och rutiner ( rörelse, träning, mat, pauser och sömn)
- Inga notiser, ljudlöst och flygplansläge under arbetspass
- En bestämd tid eller två då jag läser och svarar på mail
- Byter ut allt digitalt till analogt där det är möjligt…
- Begränsar nyhetsintag till en gång om dagen…
- Fylla på energi med någon kravlös syssla
- Ingen mail i mobilen, bara på datorn
- Begränsa tid i sociala medier
- Tid för fortbildning varje månad
- Tid för reflektion, varje dag…
Oavsett vad du arbetar med behöver du ta hand om din kreativitet och skaparkraft och arbeta hållbart. Kanske hittar du något i listan som också passar dig, som du vill prova eller som du redan gör. Eller, så skriver du en egen lista över saker just du behöver för att dagarna ska bli dina, kännas hela och med ett innehåll just du trivs med. Dagar där intryck och uttryck är för dig väl balanserade.
Och du, glöm inte perspektivet som min vän Micke påminner så fint om…
Glöm aldrig perspektivet att du just nu befinner dig mitt ute i rymden på ett klot. Och detta klot i sig är mikroskopiskt. Du snurrar här i ca 85 år, sedan – plupp. Vad finns det att egentligen vara rädd för? Livet är på tok för viktigt för att ta på fullaste allvar.
Micke Gunnarson
Arbetsmall för att ta hand om skaparkraften
