Kan du leverera god kvalitet utan arbetsro? Finns det något annat sätt att fokusera än att göra en sak i taget? Att träna din förmåga att skärma av är nödvändigt för hälsan och för ett hållbart arbetsliv. Om du kan vara närvarande i görandet kan du generera värde och nytta i omvärlden.
Allt ryms inte i ett liv
Om jag bara kan göra något riktigt bra då jag tar en sak i taget så måste jag välja bort. Eller hur? Allt ryms omöjligt på en dag. Inte heller på en vecka, inte ens om jag så lägger till helgens alla timmar. Allt ryms inte ens över flera år. Allt ryms inte i ett liv. För länge sedan gjorde det nog det, förr i tiden, när livet var enklare och mindre men just därför på samma gång större?
Vår tid kräver val och framförallt bortval, det är vad jag tror. Din och min tid kräver att vi prioriterar, annars blir det lätt ingenting av väldigt mycket. Vi befinner oss någonstans, men är på samma gång redan i nästa steg. Vad blir det av det? Vad skapar vi där?
Nej – så oförskämt
Vi lever i en tid som ständigt kräver vår uppmärksamhet, att vi gillar och kommenterar. Tycker och tänker men framförallt känner – och det om allt och därtill. Det har blivit alldeles självklart att ständigt vara tillgänglig, tillmötesgående, svara i telefon, svara på mail, vara uppdaterad i sociala medier… Ja du vet, du känner igen det. Det här att vi ständigt ska vara formbara för omvärldens krav och peppigt ta emot alla intryck, sortera, tycka om och skicka vidare i ett allt högre tempo… Hur blev det såhär?
Ett nej, “jag kan inte” eller än värre “jag vill inte” eller “jag har inte lust” ses som direkt oförskämt. Men att välja bort handlar om att ge tid och plats för det som är kvar. Det handlar för mig om att bestämma mig, fokusera på några få utvalda delar och lägga min energi och kraft där jag tror att jag bäst kan bidra med nytta och värde för andra.
Det bjuder ett skönt motstånd
Jag finner det rofyllt att ge mig tid att tänka klart. Det bjuder ett skönt motstånd när jag inte nöjer mig med första bästa idé utan tvingar mig att fortsätta och ge mer rum för att fundera igenom alternativa lösningar. Häri ligger utvecklingen och rörelsen framåt, det är just här jag skapar det jag kan ge imorgon.
Det där motståndet, när jag inte hastar fram, kräver skärpa och fokus. Och det i sin tur kräver gott om tid. Jag behöver arbeta utan distraktioner och har med tiden insett att för att lyckas med det behöver jag välja bort.
Jag väljer att inte resa i arbetet. Jag väljer att inte vara anträffbar på min jobbtelefon annat än för bokade telefonmöten. Jag väljer att inte titta på teve. Jag har valt bort att vara aktiv i sociala medier.
Hjärnan känns som den gjorde då, för länge sen
I takt med att jag valt bort har också mina tankar klarnat. Hjärnan känns som den gjorde då, för länge sen. Det är som lugnare. Det är inte längre ett ständigt tjatter av information som ska hanteras utan det finns plats att ta tag i en helt egen påhittad och inte planterad tanke och vara kvar med den under en längre tid. Vrida och vända på den, utveckla och fördjupa den. Förvandla den.
Jag kan nog inte med ord beskriva så glad jag är för att ha hittat tillbaka. Känner du igen det här? Annars kanske du kan prova att stänga av allt icke nödvändigt brus under en längre tid och känna efter. Kanske finner du något där du också.
Jag vill i sammanhanget tipsa om Svend Brinkmann som i sin bok Våga missa menar på att vi borde bejaka JOMO (Joy of Missing Out) istället för att oroa oss för allt vi missar, FOMO ( Fear of Missing Out).
Lyxen i att skapa ifred
När jag valde bort sociala medier upplevde jag bland annat hur skönt det var att skapa saker bara för min eller mina näras skull. Fritt från kravet på att fota av det, ladda upp bilder och skriva något. Fritt från prestation. Fritt från andras uppmärksamhet och bekräftelse. Inte någonstans i skapandeprocessen har det nu funnits en tanke på att jag måste se efter om några har gillat eller kommenterat ett inlägg.
Bara dra tröjan över huvudet och gå ut i skogen och njuta
Jag har istället i lugn och ro helt kunnat njuta av att till exempel lägga maska till maska. Och efter några veckors arbete dra tröjan över huvudet direkt när den lämnat stickorna och bara gå ut i skogen och njuta. Känna mig kapabel. Känna hur ullen värmer mig även när höstregnet faller. Den lyxigaste av känslor! Att inte behöva dela allt jag gör, att bara göra och skapa för att ett behov uppstår, något behöver lösas eller ett material kännas. Bara så. Helt stilla och lugnt. Inget mer med det.
“Man måste ju hänga med. Det är ju det här som gäller nu!”
Nog kan det vara fint att dela bilder och inspirera varandra ibland. Men kanske behöver inte allt vi gör fotas och laddas upp på internet för att finnas? Tänk om det finns ännu mer, just för att vi inte delar det?
Sällsynta ord som undanskymt, tillbakadraget, tyst, ifred, ostört, okänt och stilla gör sig påminda. Ord som för många kanske känns förlegade och inte alls “up to date”.
Bara där det finns tomrum finns rörelse, tänker jag istället och känner hur gott det här gör för min kreativitet.
